.........

Inleder inlägget med att, innan jag skulle gå av passet idag (söndag) så ropades det ut att två personer var försvunna, och jag hoppas innerligt att de har hittats åter och att inget har hänt dem.

Natt mot Lördag: "Föööör vi har tagit stuuuudenten, fy faaan vaaa vi eeee braa!"
Både till jobbet och på jobbet var det många sådan vrål mina öron plockade upp.
Folk var glada och fulla och jag var väl en aningens bitter, ville också ut och svira.
Annars var det faktiskt relativt dött, inga bråk eller dylikt.
Bara en förtvivlad tjej som tappat sin mobil + SL-kort, jag bjöd henne på godis, försökte ge henne kloka och tröstande ord.

Natt mot Söndag:
Många oroliga själar var ute. Bland annat är det nog första gången i mitt liv jag har sett en karl storböla, han var dumpad och dunderfull. Vad göra tänkte jag och kände mig lite tafatt.

Två killar tror sig kunna skrämma mig med att krypa längs kurväggen för att sedan hoppa upp och skrika "buuuuöööh!"
Men tji fick dem, jag hade redan lyckats spana in reflektionen i besamdörrarna. Så jag skrämdes tillbaka. Helt bakom flötet är man ju inte.

En kvinna blev upprörd över hur segt det gick för mig att ta emot hennes pengar och "tjonga" dit en stämpel. Hon skulle minsann komma försent, "viktigt viktigt att komma i tid", och "jag är viktigt", muttrade hon. Sen flaxade hon iväg.

Förtvivlade tjejen från gårdagsnatten kom förbi och talade om hur tacksam hon var för stödet och pratstunden. Det var sköna ord att få höra efter den "viktiga kvinnans" sorti.

Sist men inte minst en stor karl med mycket visa ord får vara det sista jag skriver om i dagens blogginlägg.

"H*lvetes j*vlar, piss, dynga, vart faaen har jag lagt kortet, veeet du det?!"

Puss.