Natten mot torsdag:
Som en kollega sa, "lugnet före stormen".
Nästintill dött där ute på bana 1.

Till naturen är sthlmare stressade, instinktivt:

Tjej i 20-årsåldern.
- Kom igen, jag måste åka nu!
- Här skall det gå undan, skall du in till stan?
- Jaa!
- Då kan du inte åka någonstans inom de närmsta 9 minutrarna iaf....*tjong stämpling*
- Jahaa...men dåså.

Gott nytt allesammans!!
Gör inget som inte jag skulle göra...

MTR x`mas surprise.

http://www.youtube.com/watch?v=M5w93KAeG_Q


Hade inget bättre för mig att göra.

Man drar sitt kort.
Blippblippblipp, rött kryss.
Han försäker än engång, samma resultat.

Jag:
- Jag kan ta mig en titt på kortet, det går ju lika bra det också!
Mannen tittar på mig förskräckt och skakar på huvdet samtidigt som han säger:
- Neej.
Han kramar om kortet med sin högra hand och tittar på mig som att jag skall stjäla det.

Sen försvann han....

Ibland är man oerhört trött i knoppen.

Äldre dam:
- Hur långt är det mellan vagnarna idag?
Min hjärna kopplade inte riktigt på engång, istället för minutrar mellan varje tur, så tänkte jag på något helt annat....som centimetrar, hur detta kommer sig har jag ingen aning om.
Jag:
- Öhm, avståndet är detsamma som alltid mellan vagnarna.
Äldre dam:
- Jaha, så vadå tio minuter eller?
Jag:
- Jaha, öh jaa precis det var det jag menade.

Haha!

Nu har jag sett sthlms lokala morgonnyheter som Funderingar i en kur pratade om. http://biljettentack.blogspot.com/2009_12_01_archive.html#8161078583138265889
De (SL) förlorar miljoner p.g.a. att vi går på toaletten....och inte är det på grund av de hutlösa priserna och de plankningsbara spärrarna. Nejdå.

Äter pepparkakor och hoppas på att jag kommer att kunna dölja min besvikenhet över att jobba denna vecka vilket också innebär julafton.

Puss på er, och God Jul om jag inte hinner skriva något innan dess.....

Sagan om det manliga könet som inte vill att sin mandom skall frysa och krympa av kylan.
Hur skall man lösa det problemet?
Joo, man skvätter lite urin i hissen och medans man ändå håller på så markerar man sitt revir.
När nästa man kliver in i hissen och känner doften vill han inte vara sämre än den föregående...

Hurra.

Det var smått kinkigt på sina håll i staden i natt.
Hörde om diverse ordningsproblem.
Folk har ångest över julklappsköpen och tar ut det på varandra skulle jag tro...
Haha, neej men vad vet jag,

Sov gott. Auf wiedersehen.

Natten erbjöd oss en uppläxning.

- Hej du, MTR!
- Hejhej.
-MTR är ju från Kina, och vad tusan vet de om snö, inte ett SMACK!
- Men det går ju finfint att åka tunnelbana idag, du syftar på det som var häromdan eller, för då var det lite knasigt för all trafik.
- Kineser i snö, nej tack!

Ehhm.

Iakttar en man som som försöker planka. Förskräckt får han syn på att jag tittar....
- Sluta fula dig!
- Vad menar du?
- Sluta fula dig med att trycka på knappen.
- Vilken knapp?
- Jag kan ju inte komma in!
- Har du färdbevis?
- Färdvadå? Släpp in mig!

Spårvagnen som tydligen krockar var tolfte dag.....

Helt otroligt, ser man sig inte för eller?
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6226809.ab

Här får man verkligen passa sig.
Stötte på en gammal klasskamrat, som numera är ksv.
Han sa att han visste om mitt bloggande angående jobbet....kunde inte riktigt få pejl på hans tonfall. Vart ville han komma med det uttalandet, var han hotfull eller gjorde han bara ett konstanterande.


...

- Öööppnaaa ååt oss! Kuuuta! Näääääjhöö!

Avgrundsvrålen är som gulligast när det inser att stressen var förgäves.

Jag kunde inte tro mina ögon, var det verkligen den jag trodde att det var!?
Den store?
Det var som en solförmörkelse man ville så gärna titta...men då kanske jag skulle bli förblindad av den stores glans. Spänningen steg.....
Dam-daram!
Mina ögon hade inte lurat mig, det var ju den store Torborg som ärade oss genom att dyka upp på GUP.